Så här är det

Jag sitter i sängen med brinnande hals och dricker te med honung i. Jag läser mina föregående inlägg i bloggen. De är väldigt bra, trots att de är hastigt och slarvigt skrivna. Speciellt det nedanstående inlägget om köttklister. Det är så klockrena tankar som formulerats där.

Min blogg kommer att ta bloggvärlden med storm, så analytisk och förträfflig som den är. Tror inte ni det också?

Jag baka kladdkaka, men blir inte sugen på att äta den.

I flera år har jag haft ett mål, en dröm och nu var jag väldigt nära att starta vägen för att nå målet. Jag vart väldigt glad och lycklig över detta trots att det gått emot mig lite grann. Det struntade jag bara i – då! Nu gör jag det dock inte då käpparna i hjulen har kommit väldigt ofta så jag orkar inte mer.

Många tycker nog jag är lat och bara ger upp men ärligt talat så bryr jag mig inte om vad ni tycker om mitt val då är det är just mitt val. Jag gör själv som jag vill och jag tror mitt val just nu är det bästa. Jag kanske skall berätta vad jag snackar om så ni förstår.
I många år har jag velat bli förskollärare, jag älskar barn och det vore det bästa jobbet för mig då jag får leka med barnen, ta hand om dom, lära dom hur livet är och pyssla massor.
Jag har sökt in till högskolan två gånger men inte kommit in, då tänkte jag att jag skulle göra det jag kan för att öka chanserna för att få en plats på högskolan.
Jag skall göra högskoleprovet och jag sökte in till komvux för att höja betygspoängen en aning.
Det började med att strula med CSN, jag fick skicka in ett personligt brev och har väntat i fyra veckor efter besked. Under denna tiden har jag studerat några kurser och börjat trivas i skolan och träffa vänner. En kurs hann jag avsluta men nu fick jag ett besked om att min ansökan är avslagen. Jag får alltså inte ersättning.

Jag blev otroligt ledsen och kände att drömmen bara försvann. Jag har diskuterat med min mamma, mina syskon och min älskade man och dividerat fram och tillbaka, vägt för och nackdelar! Vad skall jag göra? Jag kan ansöka om nytt studiemedel då min kurs är avklarad men det skulle innebära att jag inte får pengar förrän om länge, vilket jag inte skulle klara.
Gick jag tillbaka som arbetslös skulle jag få pengar från den dagen jag avslutades och det är det jag suttit och funderat över.
Jag har nu bestämt mig, oavsett vad andra tycker och tänker, att jag går tillbaka till arbetsförmedlingen, söker jobb och låter studierna vänta till jag blir äldre och mer mogen för det!

Drömmen kommer jag nå, bara inte inom den närmsta framtiden.

I gårdagens Melodifestival sjöng Dolph Lundgren A little less conversation av Elvis Presley. Han sjöng: "A little less conversation, a little more action please".

Jag och min flickvän satt i sängen, halvnakna, och åt jordgubbar. Jag sjöng: "A little less conversation, a little more strawberrys please".

Ni får gärna använda den här mallen för era egna skämt.

Jag tittade inte på Melodifestivalen igår. Men när jag skulle hämta popcorn och cider till mig och min flickvän passerade jag teven. Mamma och pappa satt i soffan och skrattade. Jag stannade. En biffig femtioåring mimade stelt till playback-musiken. Så slog han sönder tre träplattor och några isbitar. Det var någon snubbe som heter Dolph Lundgren. Jag vet inte vem han är, men han ska tydligen vara känd.

"Oj! Vad imponerande!" säger alla.

Jag är inte alls imponerad. Föremålen han slog sönder var inte äkta. Jag skulle ha kunnat göra precis det han gjorde.

Och dessutom sjöng han dåligt.